Studentlyckan

Många ser studietidens ekonomiska situation, att leva på CSN, som ett nödvändigt ont för att nå sina mål om stimulerande jobb med hög lön. Att studera och skaffa mig en utbildning såg jag tidigare också som en investering som, i sin tur, skulle ge nycklarna till en lyckligare framtid. Nu funderar jag på om vi fått det om bakfoten. Är studieåren de lyckliga som följs av ont?

Trots att hela målet med studietiden är att ta examen, var det förvånansvärt jobbigt för mig när det väl hände. När jag researchade för att skriva den här texten lärde jag mig att det inte är ovanligt att drabbas av post-examen-depression. Helt svårt är det inte att förstå. Man förlorar sin stabila inkomst, sitt billiga boende, många vänner flyttar medan andra skaffar en livsstil man inte har råd att hänga med i. Fritiden blir tråkigare utan spex, nationsliv och föreningar. Kanske mest tabubelagt är att jobbet man fått inte heller är speciellt stimulerande. 

Jag tänker på de ingenjörer med välbetalda jobb jag mött under min uppväxt. Medan vi suttit i deras privata villor, bilar, båtar eller sommarstugor har de berättat om den lyckligaste tiden i deras liv: tiden de levde som så kallat “fattiga studenter” och bodde trångt tillsammans med, eller nära sina vänner. Studentens lyckliga dar brukar förklaras med att man är ung. Men forskningen visar att ålder har tvivelaktigt, om ens något samband med ens lycka. 

En mer trovärdig förklaring till studentlyckan handlar om fritid. Möjligheten att disponera sin egen tid som student ger en stor frihet – och fritid. Men för att fritid ska ha en positiv påverkan på ens lycka så behöver den också vara meningsfull. 

Det rika studentlivet med aktieklubbar, tidningar, debatter, körer, spex, idrottsklubbar, bokklubbar, matlag, spelningar, pubar, klubbar och så vidare, erbjuder alla något, och bygger på frivilligt engagemang. Studenter arbetar ideellt och ser till att det finns roliga saker att göra på fritiden.

Så varför jobbar studenter med att laga studentlunch gratis istället för att ta ett extraknäck på en restaurang? Att sociala relationer är en viktig faktor med stor påverkan på ens lycka är det allra tydligaste resultatet i forskningen. Människor trivs helt enkelt tillsammans med andra. Vi vill känna resonans med världen runt oss. Ensamhet gör oss olyckliga. När studenter engagerar sig får de inte pengar utan något av högre värde – gemenskap, tillhörighet, resonans.

Faktum är att pengars direkta påverkan på ens lycka främst kretsar kring att kunna täcka in basbehoven, därefter avtar lyckan per krona. Pengar som kan täcka kostnader för basbehoven får alla studenter, oberoende av ekonomisk bakgrund, möjlighet till via studiestödet, CSN. 

Där pengar faktiskt kommer att spela en större roll för vår lycka är när vi jämför oss med andra. Vi kan ha alla våra basbehov tillgodosedda men ändå uppleva det som kallas “relativ fattigdom”. Alltså att ha mindre pengar än de flesta andra runt sig. I vårt konsumtionssamhälle är det vad vi köper som ska skapa både identitet och sammanhållning. Att inte kunna konsumera på samma sätt som omgivningen leder till exkludering från den sammanhållningen.

CSN ger inte endast studenterna ekonomisk trygghet. Det skapar en unik tid i livet med låg relativ fattigdom och hög ekonomisk jämlikhet med de runt omkring. CSN blir som en basinkomst. Man har inte så stor köpkraft, men man har en jämlik köpkraft med majoriteten runt sig. 

Med basbehoven täckta och utan stress över relativ fattigdom kan man lägga tid på vad som känns givande, även om det innebär att jobba gratis.

Det är ett läge som snabbt omkullkastas när vi får löneskillnader. I en korridor med en läkare, en fysiker, och en biolog har utbildningen monetärt lönat sig för läkaren innan denne hunnit fylla 40, medan fysikern får vänta tills den är nära 70. För biologen lönar sig utbildningen aldrig monetärt.

Löneskillnaderna och CSN-avbetalningarna till trots längtar många studenter efter arbetslivet. De vill använda sina kunskaper och bidra till något meningsfullt. 

Men mycket modernt högutbildat arbete idag är det som fått namnet “bullshit jobs”. Enligt jobbhälsoindex rapport från 2019 tycker hela 41% av alla som arbetar i Sverige att jobbet är meningslöst. I en rapport från Sveriges Ingenjörer svarade nära en fjärdedel att de känner sig överkvalificerade för sina jobb.

Kanske är detta varför många idag kämpar hårt för att ha mer tid till annat än jobbet. Ekonomiskt fri vid 55! Jag lämnar Ekorrhjulet! Genom individualiserade livsstilslösningar som hjälper dig hypereffektivisera ditt liv och din karriär kan du erövra fritid. Genom att köpa dig fri från tidskrävande vardagsbestyr som städning och matlagning kan din fritid kanske också bli meningsfull. 

De här livsstilslösningarna verkar dock funka ganska dåligt. Trots de senaste decenniernas ständiga effektivisering har vi bara mindre fritid. Fokuset på individen som själv ska hacka sig ut ur systemet skaver dessutom i mig. Förtjänar inte de som inte kan lämna ekorrhjulet ett gött liv? Att engagera oss för arbetstidsförkortning, basinkomst eller något annat gemensamt politiskt projekt hade funkat bättre, och för många fler. 

Vad studentlyckan har sagt oss, med sin unika bubbla av ekonomisk säkerhet och jämlikhet, i kombination med mycket fritid, är att min lycka inte ökar med avsaknaden av din, utan att min lycka istället är beroende av din. Studietidens materiella förutsättningar ger en rik och meningsfull fritid genom resonans och gemenskap. 

Studietiden är därmed inte ett nödvändigt ont för att nå lycka senare, utan en modell som i sig ger möjligheten till mer lycka till livet. När vi letar efter de gemensamma politiska lösningarna för att mätta vår hunger på meningsfull fritid borde studenttiden stå som inspiration.

Sofie von Schensk, biståndshandläggare på Framtidsjorden