Målare, bliv vid din pensel

Trots att marknaden skriker efter folk är det allt färre som söker sig till de yrkesförberedande gymnasieprogrammen. Sen gymnasiereformen 2011 då man tog bort högskolebehörigheten för dessa program har segregationen bland de som väljer att gå yrkesförberedande ökat. Tina Löfgren är målaren som vill ändra på det här systemet. I dagens avsnitt pratar hon om vikten av jämställdhet på arbetsmarknaden och varje individs rätt att göra ett yrkesval som man trivs med.

En kylig novembermorgon flyttade jag med raska steg över material från bilen in till ett bostadshus i min hemstad. Bock, spackelhink, täckpapp, verktygslåda: allt jag behövde för att starta upp nästa projekt så smidigt som möjligt. Efter en blick på arbetsordern ringde jag på hos kunden som med ett leende öppnade lägenhetsdörren.

”God morgon, det är jag som är målaren”, presenterade jag mig. ”Stig in,” utbrast kunden, ”vad roligt att det är en tjej som kommer!”

Jag vinkades in i lägenheten och fortsatte in till vardagsrummet, kunden följde efter och frågade ”Är ni många tjejer på företaget?”

”Vi är tre av 20 målare”, svarade jag, ”men jag önskar att vi var fler. Vill du att jag börjar här eller i sovrummet?”

”Vardagsrummet blir bra”, svarade kunden, ”Men är det inte tungt att vara målare? Behöver du inte hjälp av en kollega?”

Dessa typer av samtal är vanliga om man är målare och är kvinna. När jag frågar mina manliga kollegor om de fått frågan om det är ett tungt jobb och om de inte behöver hjälp så är det endast ett fåtal, oftast unga män, som relaterar.

Exemplet kan tolkas som ett ifrågasättande, klarar du verkligen av den här uppgiften själv? Det har fått mig att fundera på vad det beror på, då jag efter tio år i branschen ofta stöter på denna reaktion. Glädjen, förvåningen och ifrågasättandet hör möjligtvis ihop med att kundens förväntade bild av hantverkaren inte överensstämmer med verkligheten. Vem förväntar sig då kunden ska kliva in genom dörren?

Under en facklig utbildning jag höll för en grupp målare bad jag kursdeltagarna beskriva hur normen för en målare ser ut. Svaret som gavs är att det är en vit medelålders man som snusar, gillar öl och är sportintresserad. Han är en problemlösare och är allmänbildad då han lyssnar på radio och poddar, men har haft problem i skolan då det varit svårt att sitta still under lektionerna. Trots detta väljer ändå runt hälften av alla kvinnor som går bygg- och anläggningsprogrammet inriktning måleri. 

Artikeln ”Minskat intresse för gymnasiets yrkesprogram” som publicerades av SCB 2017 visar att efter gymnasiereformen 2011 har det skett en stor förändring i vilka elever det är som söker sig till yrkesprogrammen, jämfört med hur det såg ut innan reformen genomfördes. Statistiken säger att elever som redan innan reformen i mindre utsträckning sökte till yrkesprogram, det vill säga flickor, elever med höga betyg i årskurs 9 samt elever vars föräldrar har hög utbildnings- och inkomstnivå har det största tappet av sökande. Dessutom har andelen förstahandssökande till yrkesprogrammen kraftigt minskat, från ett snitt på 53 till 38 procent, trots att det finns goda chanser att få jobb efter utbildningen.

Jag tar tag i rullen med täckpapp och funderar på vad jag ska svara kunden som omedvetet ifrågasatt tio års yrkeserfarenhet.

Beslutet att ta bort högskolebehörigheten på exempelvis bygg- och anläggningsprogrammet, där eleven själv måste göra tillval för att bli högskolebehörig, har kraftigt påverkat andelen sökande till programmet enligt artikeln ”Unga väljer bort byggprogrammet” från 2016 som publicerades i tidningen Byggnadsarbetaren. Där anser bygglärarna att de studiemotiverade eleverna väljer bort bygg- och anläggningsprogrammet och läser ett högskoleförberedande program i stället. Även fackförbundet Byggnads är kritiska och anser att det är en jätteviktig fråga att man återinför möjligheten att söka vidare och inte skapar trösklar för elever som går yrkesprogram. 

Jag funderar över värdet av en utbildning, en möjlig väg att gå om det oväntade händer och jag skadar mig på jobbet. Jag har ändå 40 år kvar att arbeta innan pensionen och jag tackar min lyckliga stjärna att jag tillhör en generation då politikerna ansåg att även målare ska ha behörighet till vidare studier.

I en intervju med utbildningsminister Anna Ekstöm av SVT från 2021 berättar hon att regeringen föreslår att alla gymnasieprogram ska bli högskoleförberedande. I stället för att lägga till kurser för att bli behörig till högskolan ska det nu ges möjlighet att välja bort ämnen för de elever som vill, något som Liberalernas skolpolitiska talesperson anser är ett dåligt förslag.

 ”Det finns en stor grupp skoltrötta elever som snabbt vill ut i arbetslivet. Alla ungdomar vill inte bli akademiker”, säger Fredrik Malm. ”Branschen skriker efter hantverkare med praktiska yrkeskunskaper, inte efter byggjobbare som läst litteraturvetenskap. Regeringen borde därför fokusera på att göra snabba och korta utbildningar med mycket praktik.”

Fredrik Malm har missat poängen med förslaget eller så är det möjligtvis en medveten strategi att begränsa utbildningsnivån på de i arbetaryrkena. ”Skomakare – bliv vid din läst” ekar objudet i mitt huvud. Möjligen skulle han ändra sig om han satt med i rummet fyllt med kunskapstörstande målare och såg att vi alla är olika, att det är orimligt att bygga ett skolsystem på en norm som dessutom enligt forskning ger våra barn sämre förutsättningar att lyckas i skolan än barn till högutbildade föräldrar. Det handlar inte om att alla ska bli akademiker, det handlar om att skapa förutsättningar för varje individ att göra sitt yrkesval som de trivs med. Tar vi bort trösklarna för att söka till yrkesutbildningarna som på sikt minskar könssegregeringen ute på våra arbetsplatser är det en win-win för hela samhället. Det vore fantastiskt om vi kvinnor kan ses som målaren, inte målarinnan, när vi utför våra arbetsuppgifter.

Jag tittar leendes upp på kunden som står i dörröppningen till vardagsrummet, samtidigt som jag börjar rulla ut täckpappen på golvet.

”Nejdå,” svarar jag med tindrande ögon, ”det går så bra, det här klarar jag själv.”

Text av Tina Löfgren, målare och facklig-politiskt engagerad

Bild: Elena Kiryakova / Unsplash